Genom planering och förberedelser är det möjligt att förbereda sig att möta svåra händelser. Dessa förberedelser skapar trygghet och ökar förmågan att agera vid svåra händelser innan de eskalerar till en kris. Att vara förberedd ger verksamheten bättre förutsättningar att fungera vid svåra händelser och kriser samt minskar de negativa effekterna denna typ av situationer skapar. Ulf Nilrud och Therese Johansson har erfarenhet av att stötta organisationer i arbetet med sin krishantering och beskriver i denna artikel en överblick på det mest fundamentala i arbetet med krisberedskap.
Identifiera det skyddsvärda
Grunden i krishantering är att definiera vad som är allra viktigast och måste fungera i alla situationer, man brukar prata om det som är skyddsvärt. Om något händer som gör att man behöver prioritera tid och resurser så är det aktiviteter för att säkra upp det skyddsvärda som är viktigast att genomföra. Som privatperson är det ofta säkerheten för oss själva och våra närmaste som avgör vad vi anser är skyddsvärt. När det gäller ett företag kan det vara kärnverksamheten som behöver prioriteras och i Sveriges nationella beredskap utgår man från vad som identifierats som samhällsviktig verksamhet. Samhällsviktig verksamhet är de verksamheter som krävs för att upprätthålla samhällets grundläggande behov, värden och säkerhet. Det är alltså din situation, din uppgift och ditt perspektiv som avgör vad som ska prioriteras.
För att efter bästa förmåga säkra det som definierats som skyddsvärt behöver man se över vilket ansvar man själv eller organisationen man tillhör behöver ta samt vilka beroenden som finns gentemot andra kringliggande aktörer. Det kan underlätta att utgå från olika typer av tänkbara händelser i syfte att konkretisera vad som skulle kunna hända. I samband med översynen bör man även bedöma hur stor risken är att något viktigt och centralt för verksamheten slutar att fungera samt vad som har störst konsekvens för att sedan prioritera eventuella åtgärder efter det.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har identifierat 17 oönskade händelser i form av fredstida krissituationer som bedöms utgöra de allvarligaste och mest betydande men ändå realistiska, riskerna i Sverige. I listan återfinns bland annat händelser som virusutbrott, skyfall, värmebölja och torka, dammhaveri, maritim olycka och sabotage mot kritisk infrastruktur. Det är inte svårt att se att dessa skulle få påverkan både på samhället som stort och på oss som privatpersoner. Men i vardagen kan det lika gärna handla om hur man hanterar plötslig sjukdom eller ett längre strömavbrott.
Förebyggande och riskreducerande åtgärder
Efter att ha identifierat vad som är skyddsvärt, tänkbara risker och dess konsekvenser blir nästa steg att definiera vilka förebyggande och riskreducerande åtgärder som bör ingå i krisplanen. Vissa typer av åtgärder syftar till att reducera konsekvenserna vid en inträffad händelse. Ett exempel som tydliggör detta var att det under covid-19-pandemin saknades beredskapslager vilket resulterade i att hyllor gapade tomma på såväl skyddsutrustning som toalettpapper. Kommunerna har efter detta börjat bygga upp beredskapslager igen för att reducera konsekvenserna vid en liknande kris.
Som privatpersoner rekommenderas vi att tänka på samma sätt, till exempel med mat och vatten. Genom att ha ett större förråd av varor med längre hållbarhet klarar vi oss under en kortare tidsperiod om det skulle behövas.
Andra typer av åtgärder syftar till att minska risken för att olika händelser uppstår. Preventivt arbete med vårdhygien och hygienrutiner i samhället förebygger till exempel infektioner och smittspridning, vilket i sin tur minskar behovet av antibiotika. En annan åtgärd är att engagera sig i en organisation för att påverka eller skapa förståelse och kunskap.
Förutom att ha en plan för tillgång till olika typer av varor samt en handlingsplan för hur man bör agera är det värdefullt att bygga upp nätverk och relationer med andra för att kunna samverka om något händer. Ensam är sällan stark när svåra och utmanande händelser inträffar. Inom organisationer bör man dessutom dokumentera sin plan och fördela roller på ett tydligt sätt, det vill säga skapa en krishanteringsplan.
Helst ska agerandet vid en händelse vara så likt det ordinarie arbetssättet som möjligt för att det ska komma mer naturligt. Det går att dra samma paralleller även som privatperson. Om du är van vid att laga mat och sova under enklare förhållanden kommer det att underlätta om detta skulle krävas vid till exempel ett långvarigt strömavbrott. Det är också bra att kontinuerligt öva på att utföra uppgifterna under viss tidspress.
Olika typer av praktiska förberedelser bidrar även till att skapa en mental förberedelse. Det är viktigt eftersom det hjälper dig att agera i nya situationer där utgången är oviss och samtidigt kräver ett visst agerande från din sida. Du har då byggt upp en medvetenhet om att något kan hända, det blir inte samma chock för dig samtidigt som du har identifierat åtgärder som du kan vidta vid behov.
Sammanfattning
Det finns många som är stressade över utvecklingen i vår omvärld och ett sätt att hantera detta är att börja agera i den omfattning som man kan och orkar. Både mental förberedelse och att handgripligen utföra olika aktiviteter är viktigt. Utgå från det som är skyddsvärt och bedöm hur risken och konsekvenserna av en allvarlig händelse kan minskas – målet är att inte hamna i kris. Fokusera på det som ger störst effekt och försök att hittalösningar som ligger nära i vardagen. Det kan ge dig en möjlighet att skapa stabilitet och robusthet i en föränderlig värld.
Vid intresse eller för vidare dialog om krisberedskap kontakta våra kollegor Ulf Nilrud och Therese Johansson.
